Ospedaletti- svårt att säga, lätt att älska

Hur hamnade vi här ?

"Jag vill att ni ska komma och titta på en lägenhet jag tror ni kommer gilla!"

Det hade gått en tid sedan vi gick miste om det stora rosa huset vi lagt bud på, och mäklaren hade verkligen gjort försök att få oss att inte ge upp.

Vi däremot hade gått tillbaks till campinglivet och tänkte att vi nog var sådana som ville åka runt. Vi hade vant oss vid tanken på att det aldrig skulle bli något boende i Italien för oss.

Hur det än var fick han med oss, och jag sa till barnen att “nu ska vi gå och titta på nåt vi inte vill ha”

And the rest, is as they say history.

Mäklaren tog fram en stol, ställde den i hörnet på altanen och sa åt mig att sätta mig ner.

– Här ska mamma bli gammal! ropade jag, som om jag vore galen.

Havet, bergen, bukten, takåsarna …

Det var ingen tvekan, det var vårt framtida hem.

Egentligen hade vi inte pengar så det räckte…

Här skulle man gott kunna börja romantifiera det hela, men eftersom det saknades en hel del pengar till både handpenning och slutlikvid var perioden från att vi sa ja tills vi hade nyckeln i handen ungefär så långt från romantik man kan komma.

Barnen kallar tiden för:

då vi bara fick äta en frukt om dagen-tiden.

Efter många års sommarsemestrar på camping i Sanremo fick vi till slut nycklarna till det som i Italien kategoriseras som en lägenhet, men som enligt oss är världens finaste hus.

När man köper hus i Italien budar man inte riktigt som vi gör hemma. När någon sagt ja till budet låser man affären, och det man sedermera dealar om är datumet för tillträdet och om toalettstol, handfat och spis ska vara kvar.

Det som vi kategoriserar som basvaror i ett hus kan alltså lika gärna vara helt borta när man flyttar in.

Så var det dock inte för oss för vi fick både gräsklippare och sprit på köpet.

Vår lilla prick på kartan

Ospedaletti ligger i Ligurien, väster om Sanremo och vi har 15 kilometer till franska gränsen. Det är en liten kustort med drygt 3000 invånare och med ungefär lika många fördomar om hur livet i Italien ska vara. Här finns gamla tanter på bänken, palmer som vajar i vinden, bougainvillea som vägrar ge upp och en imponerande mängd bostäder ingen verkar bo i alls . På vintern är det så lugnt att man kan höra sina egna tankar, medan halva norra Italien flyttar hit sommartid.

Vi kan bada långt in i vad vi hugade nordbor kallar vinter och vi kan åka skidor 90 minuter hemifrån.

Mitt i allt det vackra , där bor vi.. på riktigt!